Men om bara den ena handen är kall då?

Den här helgen kommer att bli toppen. Imorgon åker jag till Göteborg med syskonen och där ska vi vara till söndag. Vi ska gå på Naturhistoriska, Universeum, musikcafé och shoppa. Jäklar vad kul det kommer att bli. Förhoppningvis kommer det inte att vara lika pissigt väder där som det är här på Öland idag - regnigt och minusgrader i vinden. Urk! Det är som om man får isbitar i huvudet då man går ut. Fruktansvärt. Och trots detta måste jag gå ut på långpromenad med hundarna på cirka en timme. Jag kanske borde fixa mig en kopp te innan dess så att jag är lite uppvärmd. Jag - Linda - som inte brukar vara speciellt frusen sitter nu med luvan uppdragen över huvudet och tofflor på mig. Det kanske betyder att det är dags att sätta på elementet. Jag ska fundera på saken.

Jag har fått gjort några av de viktiga sakerna som jag har lovat mig själv att hinna med innan jag åker till Göteborg. Men jag har också några saker kvar. Ska se i fall jag lyckas avverka dem innan det är dags imorgon. Jag åker inte in till Kalmar förrän vid ett-tvåtiden så jag har några timmar imorgon också.

Idag ska jag även försöka att gå och lägga mig hyfsat tidigt. Det kommer troligtvis inte att fungera eftersom det aldrig fungerar då jag säger så, men tanken är ju god. Ska försöka hinna jogga på förmiddagen imorgon också.

Nu blir det nog te för min del. Sen får vi se vad jag ska hitta på medan jag dricker mitt te.

Over and out.

...kan inte komma fort nog!

Jag ser verkligen fram emot höstlovet. Det är inte så att jag ska vara ledig hela veckan, jag jobbar faktiskt väldigt intensivt måndag och tisdag. Men på onsdagen flyger jag sedan till Pluppsala! Happy day! Då ska det kramas. :D Jag ska krama Jenny, Cathrine, Linda och förhoppningvis Cicci, Kerstin och Stefan. Yeay!

Men än är det inte riktigt dags för höstlov tyvärr. Först ska jag bjuda in alla konfirmander till återträffen som är på måndagen i höstlovet. Jag ska ha två barngrupper imorgon. Planera höstlovsaktiviteter med Ewa. Göra affischer och lappar till höstlovsaktiviteterna som ska sättas upp respektive delas ut nästa vecka. Åka till Göteborg vilket kommer att bli helt jäkla toppen! Göra handavtryckstavlor med Öppna Förskolan. Ha själavård i Växjö. Titta på film med barngrupperna på onsdagen veckan innan höstlovet. Ha körlektion. Vara på biblioteket med Öppna Förskolan på måndagen i höstlovsveckan. Ha konfirmandåterträff i Mörbylånga församlingshem. Gå på personalmöte. Ha höstlovsaktiviteter med barnen mellan 6 och 13 år på tisdagen. Men SEN är det dags!

Det låter faktiskt lite som om jag har ett liv. Det känns ganska bra. Mina dagar består inte enbart av att sitta vid datorn och göra ingenting. Bra. Det låter ju till och med som om jag har ganska fullt upp.

Men just nu ska jag sitta här och uggla till klockan blir cirka fyra. Då ska jag ta ut hundarna och samtidigt gå till församlingshemmet för att hämta kuvert så att jag kan posta inbjudan till konfirmanderna. Just det, jag måste skriva ut inbjudan också. Det får jag inte glömma.

Over and out.

Jag blev arg! Det höll i sig! Jag ÄR arg! Inte allmänt och hela-tiden-arg utan jag är arg på exet! Jag skrev ett argt brev till henne i min dagbok och vräkte ur mig saker som jag skulle vilja säga till henne men aldrig skulle våga säga. Fantastiskt! Efteråt hade jag lust att bara gå och skrika eller slå på något (eller någon) men då skulle vi äta. Fast jag hann ta ut lite aggressioner på min stackars kudde. Men jag önskar att jag hade en sandsäck här att slå på så mycket jag ville.

DAMN! Det känns riktigt bra. Jag vill bli arg mer! Jag får en energikick av det!

Nu har Moses fått duscha för tredje gången den här veckan. Jag blir så jävla förbannad på honom! Och jag blir så jävla förbannad på alla äckliga människor som inte kan plocka upp efter sina hundar. Hur jävla svårt är det egentligen? Påsar på Clas Ohlson kostar typ 10-12 kr och det är sedan bara att bära med en eller två av dem som inte väger ett jävla skit. FAN! Jävla äckliga skitmänniskor. Vissa borde inte få ha hund! Och Moses blir till råga på allt mer och mer olydig för varje gång han är lös. Nu sticker han i princip varenda promenad och vägrar att komma. Jävla hund! Just nu tycker jag inte ens om honom. Jag är så jävla arg på honom!

Dessutom är jag skituttråkad nu. Jag har ingenting att göra. Ingen är online och jag orkar inte läsa mer eftersom jag redan har läst i säkert fyra timmar idag. Så spännande är inte boken.

Jenny är på jobbet, Lova är jag vet inte var och Linda umgås med Linus. Fan! Mitt liv suger idag. Det kommer att bli en helt jävla värdelös helg.

Jag har lite mer att klaga på också. Min "kära" kollega är tjänstledig fyra gånger till MINST under den här terminen och då har hon så smidigt lyckats pricka in de onsdagar då Ewa inte kan hoppa in som vikarie för henne. Jävla passande. Så nu kanske jag måste jobba med en kille som jag inte tål och som dessutom inte gör ett jävla skit trots att man säger till honom. Fan i helvetes jävla skit. Till råga på allt kommer pappa till mig och säger, på min lediga dag alltså idag, att det är jag som får ta kontakt med den här killen för att han hinner inte göra det. Det är inte mitt jävla jobb! Det ingår inte i min anställning att fixa vikarie för en annan anställd! Det är pappas jobb som arbetsansvarig att ta kontakt med sådana personer! Fan! Man ska aldrig jobba för någon i sin familj.

Troligtvis kommer det här jobbat att finnas kvar till mig efter årsskiftet men jag är inte så jävla säker på att jag vill ha det. Jag vill inte bo hemma. Jag vill inte jobba med kvinnan jag jobbar med nu. Jag vill inte behöva ta ansvar för skit som inte ingår i min tjänst. Det är inte mitt problem. Jag ska inte lösa sådana saker! Fan fan fan!

Jag är så trött på all skit och känner mig bara anti!

Förresten, idag när jag nu redan är så jävla arg (Ja, jag är faktiskt riktig arg nu!) kanske jag ska testa att skriva ett nytt brev till exet som jag inte tänker skicka! Jag får passa på att utnyttja min ilska.

Vi har diskuterat och vänt och vridit på situationen. Vi är överens. Vi ska vänta och se. Det kommer inte att bli problem då vi ses. Antingen finns det där eller så finns det inte där. Oavsett vad som händer är vi överens och vet på ett ungefär vad som kommer att hända.

Nu har jag en stor tyst hund bakom mig och en liten snarkande hund bakom mig. Jag känner mig lite hungrig av någon anledning. Jag är trött och vill nog sova men måste vänta ett tag till. Jag har dessutom ont i ryggen efter att ha suttit vid datorn för mycket idag.

Nu börjar jag bli så där segtrött igen. Det är inte bra för mig att gå upp så tidigt! Jag hinner ju inte med allt jag ska. Men nu ska jag i alla fall sitta upp tills mor och far kommer hem så att jag kan säga hej till dem och sedan slänga in Moggeskito till mamma eftersom jag inte vill ha honom i min säng. Den lilla skithunden tar förvånansvärt stor plats!

Imorgon måste jag fundera och planera inför de kommande veckorna. Dags att ta tag i jobbet nu så att det inte uppstår problem. Det borde inte vara någon fara. Har bara lite att komma ihåg. Konfirmandåterträff ska planeras och få plats, Öppna Förskolan ska få plats en gång i månaden och därför måste jag prata med både biblioteket och Sörgården, Öppna Förskolans pyssel för nästa vecka måste också göras.

Fast jag börjar bli ganska trött nu. Klockan är fem i ett och jag har varit uppe sedan klockan åtta imorse. Imorgon behöver jag förvisso inte gå upp jättetidigt men jag har lite att göra. Med betoning på lite. Jag ska jogga, gå ut med hundarna (själva varje gång eftersom jag är ensam hemma) och dammsuga hela det stora huset. Snark. Igår dammade jag och det var pissjobbigt.

Idag har jag jobbat och tittat på Xena. Jobbet var skitjobbigt. Ibland vill man strypa en del av barnen men det kan man ju inte göra. Det vore så jobbigt att förklara det för deras föräldrar då de kommer för att hämta dem. Men ibland alltså... Men Xena var trevligt i alla fall. Det är alltid trevligt att se ett avsnitt eller två, speciellt när det var ganska länge sedan man såg det. Det känns bra och hemtrevligt på något sätt. Tryggt. Dessutom är det trevligt att titta på med ett annat Xenafan. Det gör jag ju inte så ofta. För det mesta har jag ju tittat själv och det är ju inte lika trevligt.

Eftersom jag inte har haft ork att plocka i ordning Xena-boxarna i vardagsrummet så kommer jag antagligen att se ett eller annat avsnitt imorgon också. Trevligt.

Men nu tror jag faktiskt att jag ska gå och lägga mig. Strax.
Over and out.

Mina fingrar kommer snart antingen bli förlamade av allt sms:ande eller så kommer de att bli skitvältränade. Jag vet inte riktigt vilket. Jag sms:ar som en jäkla galning nuförtiden. Det blir dyrt för min mobilräkning. Runt 40-50 sms om dagen blir det. Helt sjukt egentligen. Egentligen borde vi bara ringa och prata med varandra men det är svårt att hitta tillfälle för det. Det känns inte riktigt som vi har den kontakten att jag kan ringa precis när jag vill. Det kanske kommer senare.

Jag håller på och planerar och pusslar ihop dagar för fullt. Försöker få ordning på mitt liv så att jag inte glömmer bort något. I eftermiddags kom jag på att jag hade glömt att förbereda för Öppna Förskolan imorgon. Oups. Men det har jag gjort nu. Resten får jag förbereda innan barnen kommer. Jag brukar gå dit en timme till en och en halv timme tidigare så det borde ordna sig. Jag har gjort det mesta nu.

Sen behöver jag kolla upp så att mina bokade körlektioner inte krockar med någonting som de inte borde krocka med. Jag har redan hittat fyra tillfällen som jag måste avboka. Fast jag visste ju nästan att det skulle bli så eftersom min körskollärer bokade in en massa lektioner så att tiderna inte bli uppbokade för mig. Jag fick avboka dem om jag ville. Nemas problemas. Det enda som jag är jobbigt är att jag behöver avboka nästa körlektion som jag har den 20/10. Trodde att jag skulle hinna till den men jag är i Växjö den dagen och det går inget tåg som passar med körlektionen. Snark. Men det är inte så mycket att göra åt.

Jag är riktigt uttråkad just nu. Vet inte vad jag ska göra. Jennys dator är död så vi kan inte prata här på internet och jag kan nog inte ringa igen. Måste tänka på mors och fars telefonräkning. L's internet fungerar inte så vi kan bara sms:a och det går ju ett tag mellan varje sms. Jag får väl fortsätta läsa den bok som borde vara en av de sämst skrivna igenom tiderna. Jag sade till L att jag skulle ge Twilight ett försök så nu gör jag det. Hmm... Jag vet inte ens om jag kommer att orka läsa klart den. Jag ifrågasätter vissa människor mentala hälsa eftersom det finns de som frivilligt läser de här böckerna om och om igen. Nu ska man inte döma men HERREGUD!

Kanske borde jag börja på "Flickan som lekte med elden" istället fast jag är egentligen inte sugen på att läsa någonting. Jag vet inte vad jag vill göra. Jag kanske till och med kommer att gå och lägga mig tidigt idag. Kanske får jag sova igenom hela natten dessutom. En hel lugn natts sömn. Det blir i så fall första gången på över en vecka.

Over and out.

Mitt liv är lite förvirrande just nu. Jag vet faktiskt varken ut eller in. Så här skulle det ju inte bli. Men så här är livet ibland.

Det tur att mitt liv har lite ordning på andra områden, de mer praktiska områdena.

Idag åker jag in till Kalmar för att träffa Sara, Ewa och Julia. Vi ska fika lite. Sedan ska jag hem till Ewa för att planera konfirmandåterträffen vi ska ha på lördag. Det kanske nämligen är dags att planera färdigt den nu. Jag ska i alla fall vidare till Sara sedan för att sova där. Och sova måste jag göra eftersom jag har körlektion kvart i åtta på morgonen på fredagen. Jag är lite nervös inför det men det går säkert bra. Jag har ju faktiskt kört på körskola tidigare. Det borde inte vara några problem. Och jag är faktiskt inte helt värdelös på att köra. Jag har kört en hel del med pappa under sommaren också.

Efter körlektionen ska jag i alla fall hem till Ewa och Maria igen för att äta frukost. Jag tänker så klart äta frukost innan körlektionen också men jag tror att det blir lite lyxigare frukost hos Ewa och Maria. Älgbröd kanske!

Sedan ska nog Ewa åka iväg till Algutsrums marknad medan jag och Maria får roa oss själv. Maria kanske vill hänga med mig på stan. Vi ska i alla fall till Algutsrums marknad senare. Vi få antagligen ta bussen dit och sedan mötas upp med mina föräldrar. Det ska i alla fall bli roligt.

IKEA bär det av till sedan. Jag måste handla till Öppna Förskolan och sedan måste vi handla mot, fast inte på IKEA så klart.

På eftermiddagen åker jag tillbaka till södra Öland igen för att spendera kvällen framför datorn hade jag tänkt. Fast jag får inte vara uppe allt för länge eftersom jag ska ha konfirmandåterträff dagen efter, alltså på lördagen. Inne i Kalmar av alla ställen. Herregud vad jag flänger. Men det är ju jag som har bestämt allting så jag får leva med det. Förhoppningsvis får jag resan betald i alla fall. Den ingår ju i jobbet och min utgångspunkt är ju Södra Möckleby församlingshem.

Sedan händer nog ingenting på söndagen. Jag ska väl hänga vid datorn, förhoppningvis, men ingenting är inplanerat.

Men nu är det dags att jogga lite. Har inte gjort det på jättelänge eftersom jag har varit förkyld i två veckors tid och sedan har jag varit lite för lat. Fast jag skyller på att jag har varit tvungen att gå upp tidigt varje morgon och därför inte hunnit jogga. Men idag har jag tid. Får se hur mycket jag orkar. Det blir konstigt nog mycket jobbigare bara man låter bli att jogga i en vecka eller två.

Det var allt från mig.
Over and out.

Jag har ett nytt liv nu, ett liv som jag inte alls hade räknat med. Ett liv som jag inte alls ville ha. Jag är separerad sedan mars i år och skild sedan maj. Det blev inte som det skulle bli. Jenny och jag skulle ju vara tillsammans för alltid. Vi hade flyttat till hus (förvisso bara ett som vi hyrde men i alla fall), planerade barn och vi hade Moses tillsammans. Nu bor Jenny i huset själv, barnen kommer aldrig att få bli till och Moses verkar mest vara min hund just nu. Jag var så jävla lycklig!

Men nu har jag lovat mig själv att ta tag i mitt liv ordentligt. Jag ska ta mig igenom det här! Jag ska inte fastna i att gråta flera nätter i veckan och att få små panikångestattacker varje gång jag pratar med Jenny på facebook. Jag ska sluta känna mig värdelös, ensam och bortkastad! Jag vill inte känna så längre. Jag vill gå vidare. Jag SKA gå vidare.

Helgen som var, var ett steg mot det liv som jag ska leva nu. Jag ska göra precis vad jag vill när jag känner för det. Jag ska lära mig att njuta av att vara singel trots att jag inte alls vill leva så här. Jag ska inte ha bråttom med att träffa någon utan jag ska lära mig att bli vuxen först. Jag ska bli min egen person innan jag hittar någon ny. Jag ska bli självständig. Jag ska inte vara den person som jag var tillsammans med Jenny. Jag ska våga och vilja vara själv. Jag ska inte vara svartsjuk, avundsjuk eller klängig. Jag ska stå upp för mig själv och inte ta någon skit. Jag ska ta för mig av det jag förtjänar och vill ha. Jag ska bli en person som kan vara vuxen i ett förhållande.

Jag har levt hela mitt vuxna liv tillsammans med Jenny och det där dags att jag vågar att bli vuxen på egen hand. Jenny gjorde så att jag slapp ta tag i det och slapp bli vuxen. Jag fick stanna kvar på samma sätt som jag var då vi först träffades. Jag ska inte låta det hända igen. Nu ska jag bli vuxen, eller i alla fall vuxnare. Jag ska våga göra saker som jag inte vågat göra tidigare. Jag ska börja prata med folk som jag inte känner. Jag ska tro på mig själv. Tro på att folk kan tycka att jag är rolig och intressant att prata med. Tro på att jag är en person värd att lyssna på. Tro på att någon kan tycka att jag är vacker och skulle vilja kyssa mig.

Jag ska tro på mig själv!

Jag ska ta för mig av livet!

Jag ska bli lycklig igen!

Och nu känns det dessutom redan bättre! Jag tror på att jag kan klara av det! Jag ska bli så jävla lycklig att det inte finns! Jag ska bli den person som jag bara har vågat vara tillsammans med vissa personer. Jag ska våga vara mig själv. Fan vad bra det känns!!!

Mycket är jävligt jobbigt just nu men det orkar jag inte skriva om här. Det skulle ta så lång tid.

Uppsatsen är i alla fall en sak som är jobbig just nu, fast det går i alla fall framåt. Idag har jag skrivit två sidor vilket betyder att den nu är uppe i tio sidor med inledning osv och den källförteckning som jag har skrivit hittills. Själva resultatdelen har alltså nu kommit upp i nästan fem och en halv sidor. Det är gansks bra ändå.

Jag har räknat lite på sidantal och så vidare. Min uppsats resultatdel kommer att innehålla fyra delar - livets början enligt folktro, livets slut enligt folktro, livets början enligt Svenska Kyrkan och livets slut enligt Svenska Kyrkan - och varje del bör vara cirka åtta sidor för att få ihop rätt sidantal. Det betyder alltså att jag bör skriva ungefär två och en halv sida till om livets början enligt folktron, vilket är det jag har börjat på nu. Det är inte så mycket. Jag har ju hela dopet att beskriva kvar och sedan behövs det lite till om delen innan dopet.

Jag har planerat att skriva färdigt delen om livets början enligt folktron och börja på livets slut innan den här veckan är slut och som det ser ut nu tror jag att det kommer att funka. Nästa vecka bör jag då skriva färdigt livets slut enligt folktron och börja på livets början enligt Svenska Kyrkan. Jag måste dock läsa in mig mer på både livets slut enligt folktron (har en bok på typ 600 sidor) och om livets början enligt Svenska Kyrkan. Har väl egentligen inte letat litteratur till Svenska Kyrkans del än, men det är ju inga problem att hitta tror jag.

Därför kanske jag nästa vecka bara ska räkna med att skriva klart livets slut enligt folktron och börja leta litteratur till Svenska Kyrkan. Säg sedan att jag kan börja på livets början enligt Svenska Kyrkan veckan efter det, alltså vecka 49. Shit då har december börjat! Sedan måste jag skriva om livets början och livets slut enligt Svenska Kyrkan veckan efter det, alltså vecka 50. Jag MÅSTE bli färdig då med det då eftersom jag behöver skriva diskussion, slutsats och sammanfattning vecka 51. Dessutom är det här mitt examensarbete vilket betyder att jag måste skriva abstract och sedan lite annat skit, tror jag.

Ja ja, nu har jag fått skriva av mig om det här. Jag ska skicka min uppsats till HC regelbundet och få feedback (hoppas jag) och sedan förväntar jag mig att släppa uppsatsen över jul och sedan ta tag i det allra sista finliret vecka 1. Uppsatsen ska nämligen vara klar i tryckt skick den onsdagen 7 januari vecka 2. Det är mycket som ska hinnas med innan dess!

Tack för att ni lyssnade.

I dag känns det som en helt vanliga jävla dag! Inte för att det är en dålig sak i sig men det har varit en fruktansvärt tråkig vardag idag.

Det började med att jag väcktes av en påminnelse på min mobil klockan nio som sa att jag skulle till vårdcentralen vid elva. Snark. Klev upp, duschade, käkade frukost och gjorde sedan ingenting fram till att jag tog bussen till vårdcentralen. På vårdcentralen tog syster Eva bort min stygn vilket gjorde bajsont. "Oj, vad hårt han har knutit knutarna på stygnen. Gör det ont?" JA FÖR HELVETE! Några av dem verkade sitta extra hårt för hon slet och drog ganska länge med en del. Suck.

Väl hemma (efter att jag handlat efter att jag kommit hem med bussen) satte jag mig och pluggade. Jag har faktiskt varit duktig och pluggat i tre timmar idag. Det kanske blir mer dessutom om inte Hurley bestämmer sig för att sluta titta på Hitlerfilm och loggar in på msn istället för att underhålla mig. Hint hint.

Då jag hade pluggat i en timme var lunchen som min fru hade gjort klar. Efter att vi hade ätit pluggade jag ett tag till sedan gick jag ut med hunden. Ingen långpromenad dock eftersom vädret är så tråkigt och jag frös hela tiden.

Hemma igen. Satte mig därför för att plugga en stund. Latade mig även ett tag i gästsängen. Frugan åkte iväg vid så där halv fyra tiden för att ha auktion med syföreningstanterna. Jag pluggade lite till och nu sitter jag här. Funderar på om jag ska ta ut hunden innan eller efter jag äter kvällsmat. Har inte riktigt bestämt mig än.

Är så där lagom uttråkad och har varit på lite smådåligt humör idag. Inte så att jag blivit sur hela tiden eller så men bara känt mig allmänt anti. Frugan tycks också ha varit på lite dåligt humör idag, eller i alla fall varit lite hängig. Kanske är förkylning på gång här hemma.

Tur att man har sådana här sjuka saker att pigga upp sig med.


Jag leder fortfarande auktionen på tradera. Tjejen som bjöd innan mig (utropspriset på 29 kr) har inte bjudit över min 30 kr. Det känns bra. Det vore schysst att få den till så billigt pris som möjligt.

Och i brist på annat just nu har jag kommit fram till att Jennys och mina barn ska ha en sådan här...



Men det är bara för att det på tradera står att det är en Hercules Racer 08 Combi! Ha ha. Det låter som en bil! Dessutom heter det ju som sagt Hercules.

Igår kväll, innan vi skulle gå och lägga oss, bestämde sig Jenny för att hon ville ha en cd-skiva som vi hade i en låda nere i källaren. Vi har nämligen ett förråd i källaren där vi förvarar sådana saker som vi inte vill packa upp, på vinden har vi endast tomma banankartonger. Vi har fick höra av grannar då vi flyttade hit att det inte var bra att ställa grejer man var rädd om på vinden för folk sndde saker där. Nere i källaren är det i alla fall inte bara nät utan det är trädörrar så att man inte kan se in i förråden.

Vi gick ner i källaren. För att komma ner i källarförråden måste man först låsa upp en dörr som leder till själva källargången, sedan en dörr som leder till rummet där förråden ligger. Då vi öppnade dörren till förrådrummet såg vi en massa cd-skivor och kläder ligga slänga på golvet och två förrådsdörrar öppna. Den ena dörren var till förrådet mitt emot vårt (men jag tror faktiskt att det har varit öppet hela tiden) och den andra dörren var vår! Någon hade alltså knipsat av vårt hänglås och rotat runt bland en del av våra saker där nere.

Det tycks som om personen/personerna endast har rotat i en låda och rivit ut alla cd-skivor som låg i den, mest tomma fodral. Sedan har hon/han/de slängt över massvis av fodralen till förrådet mitt emot vårt. Det var bara en enda röra av grejer! Men inget tycks vara stulet. Jenny hade sin keyboard liggandes där nere, synlig om man öppnade förrådsdörren, och den var kvar liksom hennes golfklubbor. Och det verkar som sagt som det endast är en låda som har gåtts igenom. Skitkonstigt.

Vi spenderade i alla fall sedan en lång stund med att kånka våra lådor och prylar upp till lägenheten. Därför står nu tio banan- och äppelkartonger och en flyttlåda tillsammans med lite annat skit från förrådet i vårt gäst/arbetsrum och där får det stå till vi flyttar härifrån. Vi vågar ju inte ha våra saker kvar där nere längre.

Vi tittade på de andra förrådens lås. Den/de som hade varit nere och knippsat upp vårt hade knippsat upp ett annat också men just det förrådet hade två hänglås och det andra var inte uppknippsat. De personerna hade alltså klarat sig från att få sina saker genomrotade.

Imorgon får vi väl ta tag i saken och ringa till Vätterhem för att berätta vad som har hänt. Det känns inte som något man polisanmäler men vi måste göra Vätterhem uppmärksamma på vad som faktiskt händer i deras byggnader!

Usch. Det är obehagligt att tänka att någon vi inte känner har gått igenom våra saker!

Idag fick jag en smågenialisk idé till en ny uppsats. Jag hade ju kunnat skriva om religionerna i olika rollspel!! Varför kom jag inte på det innan jag började med min nuvarande uppsats?

Jag mailade till min lärare och frågade om det ämnet. Hans svar blev att jag skulle ringa till honom. Suck! Så jag ringde till honom. Han tyckte att det vore synd om jag slängde iväg tre veckors arbete bara så där och det tycker ju jag också. Han sa att det inte var för sent att byta ämne men att jag skulle tänka mig för. Jag har dock insett själv nu att jag troligtvis skulle ha svårt att skaffa tillräckligt med litteratur till en uppsats som rollspel. Det finns inte så mycket skrivet om rollspel nämligen. Inte i Sverige i alla fall och allt engelskt material finns inte att få tag på via internet.

Jag frågade i alla fall min lärare hur jag skulle göra med mitt nuvarande ämne istället. Jag har insett att jag inte har någon diskussion. Det finns ingenting att diskutera i slutdiskussionen och det är ju där man ska komma fram till något! Han började svamla något om att jag skulle vilja en viss tid och sedan välja en rit därifrån och se hur den har utvecklats. Om den finns kvar och varför den i så fall gör det. Och om den inte finns kvar, när försvann den och varför? Men jag känner att det är alldeles för svårt. Sådana specifik litteratur kommer inte jag att hitta. Den litteraturen jag har daterar ju i stort sett ingenting förutom de senare sägnerna och de är ju sådana som man vet finns kvar sedan gammalt. Det finns ingen chans att jag skulle kunna undersöka det han pratade om.

Dessutom hade han mage att säga att jag var svår att handleda eftersom jag gjort så tvära kast hela tiden. Det kanske är så att jag har ändrat mig hit och dit ganska mycket men det är ju för att jag inte har fått någon hjälp med det jag har. Dessutom har han ju hela tiden sagt åt mig att spåna vidare. Jag kommer ingenstans på "spåna vidare". Idiot!

På grund av hans dåliga handledning har jag mailat till två andra lärare på skolan och frågat om de kan hjälpa mig med att utveckla mitt ämne. En av dem har nu svarat och sagt att han gärna funderar på saken och att han ska återkomma med sitt svar. Sedan frågade han även om min handledare visste om att jag hade kontaktat honom. Eh...nej. Spelar det någon roll? Jag ljög i alla fall lite och sa att jag hade kommit på att jag skulle kontakta honom efter att jag hade pratat med min handledare. Alltså verkade det kanske lite som om jag inte hade fått tillfälle att prata med min handledare. Bara en liten liten lögn! Men vad ska jag annars säga? Nej jag har inte sagt något eftersom han är en värdelös handledare?

Nu ska vi se om den andra läraren jag mailade till också ger mig svar. Eftersom jag mailade i eftermiddags kan jag ju inte kräva att båda ska svara samma dag. Sen får jag även hoppas att han som skulle fundera kommer fram till något hyfsat snabbt så att jag kan börja jobba på hans idé, om det är en bra sådan alltså.

Om en kvart ska det komma några personer och titta på lägenheten igen. Jag är så trött på alla som kommer och kollar hela tiden. Jag vill inte ha dem snokandes här men det känns inte riktigt som att man har rätt att säga nej. Egentligen borde jag ringa till Vätterhem och fråga om man har rätt att säga nej. De som kommer och kollar stör! även om det är på kvällen. Dessutom är Jenny i Stockholm över natten och jag tycker inte om att det kommer folk hit när jag är ensam. Man känner sig liksom lite utelämnad.

Jag hälsar min nya dator Kalleponken välkommen till världen och hem till mig!

Jag vet att jag gav min gamla dator namnet Kalleponken ett litet litet tag men eftersom han inte förtjänade den titeln tog jag den ifrån honom. Min nuvarande dator har nu fått namnet Kalleponken. Vi får väl se om han fortsätter att förtjäna den.

Jag köpte Kalleponken - en HP Pavilion dv5 - i torsdags och spenderade sedan dagen med att försöka få igång internet. Det fungerade inte! Nästan av en slump kom Jennys föräldrar hem till oss (de hade kollat på huset i Hok och kom sedan hem till oss för att fika) och Jennys pappa spenderade sedan typ två timmar med att försöka få igång internet på min datorn. Okej, inte två timmar men en skitlång stund som var över en timme i alla fall. Det fungerade inte! Så jag, som är livrädd för att ringa till folk jag inte känner, fick ringa till Tele2support (eftersom vi har Tele2) och en kille fick lotsa mig igenom min datorns sjuka hjärna. Han lyckades inte heller. Vi drog ut sladdar, ändrade inställningar och stängde av system. Snark. Det slutade med att han sade att jag skulle gå och lämna tillbaka datorn eftersom det uppenbarligen var något fel på den. Bajs tänkte jag.

Precis innan han skulle lägga på sade han åt mig att kolla en grej som vi hade tittat på tio gånger tidigare. Vi skulle kolla på Diagnostisera och reparera. Där stod det en grej som han sade inte kommer upp på alla datorer utan det vara bara något som min dator ville att jag skulle göra. Jag klickade där och VIPS så fungerade internet. Kalleponken visste alltså hela tiden vad som var fel, försökte säga det till mig och vi bara ignorerade det. Förlåt Kalleponken! Jag ska lyssna på dig i fortsättningen!

Något som är lite jobbigt med Kalleponken är att det låter ganska mycket när man skriver på tangenterna. Jag tror att jag kommer att driva Jenny till vansinne med allt knappande. Det är framför allt mellanslagsknappen (jag kommer inte på vad den heter på riktigt) som låter mycket. Kanske tystnar den något när den börjar bli lite sliten.

En annan jobbig grej, som dock inte är Kalleponkens fel, är att min gamla dator inte vill kännas vid min externa hårddisk, Lasse, igen så jag kan inte lägga över allting på Lasse för att föra vidare det till Kalleponken. Därför har jag just nu INGENTING på Kalleponken. Lite frustrerande men det löser sig säkert någon gång i framtiden. Jag får bara hoppas på att alla mina gamla worddokument fungerar på mitt nya word.

Japp, nu har den "efterlängtade" smärtan kommit. Det började för lite drygt en timme sedan och har nu stegrat sig.

Det känns som om någon eldar på min rygg hela tiden och med kanske fem sekunders mellanrum hugger det till som om någon kör in en kökskniv i ryggen. Jätteskönt! Och så här kommer det väl att vara hela kvällen antar jag.

Herregud!

Var hos Farbror Doktorn idag och kollade upp mitt födelsemärke.

Det började med att jag kom en halvtimme för tidigt eftersom nästa buss skulle komma fram till busshållsplatsen fem minuter innan jag skulle in. Det är ju skönt med lite framförhållning men en halvtimme är lång tid även för mig. Jag promenade lite i höstsolen innan jag gick och anmälde mig. Fick då sitta en kvart i väntrummet och glo, sedan blev jag inkallad i ett rum och där fick jag sitta och vänta i fem minuter. Sedan kom läkaren som såg ut som om han gick ut gymnasiet igår (okej, inte riktigt men nästan!). Han konstaterade rätt snabbt att födelsemärket inte såg riktigt ut som den skulle och att det var lika bra att vi tog bort det direkt. Sen var det ju lika bra att ta bort det som ligger några centimeter ifrån det första när vi ändå höll på. Jag fick gå in i ett annat rum och lägga mig på mage på en brits. Det är fruktansvärt svårt att ligga bekvämt på mage på en stor planka med en hög kudde till!

Jag fick bedövning som gjorde SKITONT! Jag trodde att det skulle vara typ som att få tandläkarbedövning men det här var tio gånger värre. Herregud! Dessutom var jag ju skitnervös för att jag skulle känna allting han gjorde, allt bedövningen inte skulle ta ordentligt yada yada yada. Jag kan säga så här - då bedövningen hade börjat verka kände jag varenda drag han tog med kniven och varenda ryck han gjorde med pincetten. Det gjorde inte ont men jag kände det. Sedan kände jag, när han sydde ihop igen, hur han drog tråden genom huden och hur huden sträcktes då han drog upp tråden för att få igenom den ordentligt.

Jag låg och spände mig hela tiden och jag tror nog att jag skakade en del bara för att jag spände mig så mycket. Nej doktorn, det hjälper inte att du försöker småprata om vad jag gör på dagarna och sådant. Man skiter i sådant när man väl ligger där och det går INTE att inte tänka på och känna kniven i ryggen!

Men nu har jag i alla fall två födelsemärken färre. Jag har även ett skitlångt plåster på min rygg. Det ska jag ha på mig till jag ska ta bort stygnen om tio dagar. Han sa inte hur många stygn det blev på det andra födelsemärket (som jag nämnde som första här ovan) - det födelsemärke som jag har haft problem med - men på det första han tog bort blev det tre stygn.

Nu går jag mest och väntar på att jag ska få ont eftersom bedövningen säkert kommer att släppa snart. Jag kommer att få ont men inte outhärdligt ont sa läkaren innan han gick. Åh, tack! Det känns ju tryggt! Outhärdligt ont, nej, det hade ju varit... outhärdligt!

Igår ställde vi om våra klockor precis som alla andra Svenssons (eftersom ingen faktiskt orkar gå upp vid två bara för att ställa om dem!). I morse då jag vaknade sneglade jag på klockan som inte går att ställa om (man måste i så fall stänga av den vid någon viss tid och sedan sätta igång den och då börjar den från början på klockan 0.00), den visade 9.00 ungefär. Alltså var klockan egentligen åtta! Herregud! Så tidigt har jag inte vaknat på länge, inte när jag får sova längre.

Jag gick upp, åt frukost och tittade på tv medan frugan som hade varit vaken ett tag skrev brev och förbön. Sedan stack hon iväg till jobbet (sjävklart stressad trots att hon hade gott om tid på sig INNAN hon satte sig och skrev brev!) och jag valde att titta på Xena. Sedan går jag och duschar, traskar omkring och plockar lite, tittar på klockan och konstaterar att den är halv elva. Vad sjutton ska jag göra nu?

Så här har det nu varit hela dagen. Den har sölat sig fram för att jag har haft en timma extra idag. Vad är det för mening med att ha en hel timma extra om man inte har någonstans att stoppa den? Okej, visst. Jag hade en timma extra till att plugga men det är ju inte så jäkla jobbigt (min uppsats ska jag för övrigt tjata om lite längre ner). Och i och för sig fick jag en timma till att titta på Popular på youtube. Har nu sett de fem första avsnitten. Det sura är att jag vet att den tjejen som har Popularavsnitten inte har lagt ut alla och varför vet jag inte. Dumma tjej!

Dags för uppsatstjat alltså.

Jag har fortfarande ångest för min uppsats speciellt nu när jag inte kan maila min lärare för att han är i Rom en vecka. Okej, jag kan maila till honom men jag får inte svar förrän på typ fredag då. Lite jobbigt att vänta så länge. Dessutom får han typ tiotusen mail om dagen så det är bättre att maila på fredag eller något så att mitt mail hamnar högt upp.

Jag har börjat fundera på om jag ska ändra riktigt på min uppsats lite. Det verkar så bökigt att hålla på med folktro vs kyrkan, det verkar inte finnas någon litteratur mer än en kommentar här och en kommentar där i någon bok. Det är lite svårt att skriva en uppsats på det. Så nu vill jag istället fokusera mer på folktron i sig - vad det är, några riter och sägner och vad som finns kvar av folktron idag. Jag vet t.ex. att det finns i alla fall två böcker skrivna av två olika kvinnor som hävdar att de kan prata med naturväsen (alltså sådant som man trodde på förr i tiden), och horoskop och ödestro finns kvar väldigt tydligt i dagens samhälle. Jag är dock inte hundra på att jag verkligen får skriva om det här. HC är lite kinkig trots att han säger att han inte är så mycket till hjälp i mitt ämne. Han kan väl inte så mycket om folktro antar jag.

Ja ja, jag får väl helt enkelt maila HC om min nya riktning i slutet av nästa vecka och se vad han säger. Det jag kan fokusera på nu i alla fall är vad folktro är för det behöver jag vad jag än skriver om, så länge jag inte byter totalt och inte ska skriva om folktro så klart. Men det tänker jag inte göra eftersom folktro är det enda som jag är intresserad av att skriva om just nu.

Hela den här situationen är förvirrande och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera den tidigare. Den är för invecklad för att för klara och jag vet inte ens om det egentligen finns något att förklara. Jag har haft en känsla, de senaste veckorna, av att Jennys och mitt förhållande har förändrats. Det sägs att par som tar sig igenom svårigheter får ett starkare förhållande, men så kände inte jag. Kanske hade vi egentligen inte tagit oss igenom det här. Det fanns ju fortfarande som ett problem och vi hade inte riktigt hanterat det som vi borde. Jag vet inte om det är ett problem för Jenny men det var ett problem för mig. Den senaste tiden har jag varit mer irriterad på Jenny än vad jag har varit tidigare och jag har blivit sur för småsaker. Jag har blivit sur i förväg för att jag vet vad som kommer sen.

Igår frågan Jenny och jag vill prata om saken då jag inte kunde sova igår. Det ville jag väl egentligen men eftersom jag inte visste vad jag skulle säga sade jag att jag inte ville. Jag sade åt henne att sova och att jag skulle sova när jag hade tänkt igenom lite saker. Det fanns ingenting jag kunde säga som inte hade sagt förut och jag visste att det inte skulle hjälpa att älta allting en gång till. Så jag gjorde något jag inte har gjort på väldigt länge, på riktigt i alla fall. Jag bad. Fast inte så där "Gud hjälp mig att uthärda bla bla bla" utan jag hade ett samtal med Gud. Visst kan man se det som att det bara var jag som "pratade" eftersom jag inte hörde någon mäktig röst från ovan och så vidare men jag ser det som att vi hade ett samtal.

Jag försökte få fram vad meningen var med allt det här, hela den här situationen. Om det var ett test för att se i fall Jennys och mitt förhållande skulle klara sig. Eller var det ett hinder för att visa att vårt förhållande faktiskt inte skulle klara sig! Det är lite svårt att förklara det här men jag VET att jag blev bönhörd. Jag kom att tänka på filmen "Evan den allsmäktige" och vad "Gud" säger i den.

Om en man ber om mod, ger Gud honom då mod? Eller ger Gud honom en chans att vara modig?
Om en man ber om tålamod, ger Gud honom tålamod eller ger han honom en chans att vara tålmodig?

Vad ville Gud ge mig med den här situationen?

Det var här jag fick svar - Guds syfte med den här situationen är att visa mig att jag kan lita på Jenny. Gud gav mig en chans att se att Jenny verkligen älskar mig och vill vara med mig. Gud gav mig en chans att bli kvitt min svartsjuka som jag har bett om så länge. Jag vill inte vara svartsjuk och nu gav Gud mig en möjlighet att bli av med de känslor.

Jag vet att många nog skulle se det som att jag kom på det här själv. Att jag bara låg och tänkte och kom att tänka på filmen för att jag såg den för några veckor sedan. Men jag tror att Gud svarade mig. Han ville att jag skulle se filmen och han hjälpte mig att komma fram till det jag kom fram till. Jag mår mycket bättre nu och när jag somnade i går kände jag mig gladare än jag har gjort på länge. Det här kommer att lösa sig. Jag behöver inte vara svartsjuk så fort Jenny pratar med PL. Jenny älskar mig! Hon vill vara med mig! Hon vill flytta till ett hus med mig, bilda familj med mig och leva med mig för resten av sitt liv.

Tack Gud!

Jag väntar nu på att vårdcentralen ska ringa upp mig. Jag ska boka tid för att kolla upp ett födelsemärke jag har. Troligvis är det inget farligt men jag börjar bli lite orolig för hur det ser ut. Jag råkade riva födelsemärket då jag kliade mig på ryggen för snart en vecka sedan. Födelsemärket har nu svullnat upp och värker som sjutton. Eller själva födelsemärket har inte svullnat upp men huden under verkar ha gjort det. Det är som en knöl under födelsemärket som är hård och gör skitont då man kommer åt den. Jättekonstigt. Så nu börjar jag noja mig med att den där knölen faktiskt har varit där innan, men att jag inte att har känt den, och att det egentligen är en tumör. Jag har ju haft födelsemärket väldigt länge och jag tänker aldrig på att sola försiktigt trots att jag har det på ryggen. Dessutom är det i vägen för bh-bandet och skaver ibland. Just nu när jag har så ont kan jag inte använda alla mina bh:ar eftersom vissa av dem skaver för mycket.

De ringde nu från vårdcentralen. Jag fick en tid nästa tisdag. Jag hoppas väl på att svullnaden och så ska ha lagt sig till dess och jag vill inte ha ont så länge. Det är jobbigt att bara ligga på rygg i sängen just nu. Frågan är vad jag ska göra om svullnaden faktiskt har lagt sig till nästa tisdag. Ska jag gå dit ändå? Ska jag avboka? Jag vill ju egentligen ta bort födelsemärket, och ett till som ligger några centimeter ifrån. Ja ja, jag får väl se hur det blir när dagen börjar närma sig.

Jag är lite nervös för hur det ska kännas att ta bort födelsemärkena. Dum som jag är har jag kollat upp grejer om det på nätet och fått reda på att man självklart får bedövning men att man kan känna något ändå. Alltså att man känner att läkaren gör något men det gör inte ont! Jag vill inte känna någonting. Usch!

Ja ja, det är väl ingenting att oroa sig för. Det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Upptäckte imorse att säsong ett av Xena går på tv6. Eftersom min fru somnade vid soffan då vi tittade på Efter tio medan vi åt frukost (det fanns inget annat på tv som både kunde orka med att se) så knäppte jag över till det och fick i alla fall se ett halvt avsnitt. Det var inget speciellt bra avsnitt men det var trevligt ändå. Det kändes skönt att titta på Xena.

Nu fick dessutom min fru se hur Xena verkligen ser ut och hon verkade inte hålla med mig om att hon är skitsnygg. Suck. Ja ja, Jenny förstår inte sådant där. Jag tror att hon är lite mer för snälla flickor faktiskt. Jag gillar ju bad girls har jag kommit på. Xena och Angelina Jolie då hon spelar actionroller. Suckar drömmande. Jag vill också vara en actionhjälte! Och skitsexig. Fast undrar om det egentligen är någon som kan säga att de själva är skitsexiga. Det borde inte vara det. Att någon är sexig innebär ju att man har sex appeal typ. Att man blir attraherad av personen. Man blir ju inte attraherad av sig själv. Man kan tycka att man är snygg men inte sexig. Nej, det är nog omöjligt. Annars blir det lite väl kinky för min del. ;)

För övrigt får jag inte speciellt mycket hjälp av min handledare till uppsatsen. Detta var bland annat vad han svarade då jag mailade och bad om hjälp:

"Ja skall hjälpa dig så gott jag kan. Det är inte enkelt. Har läst PM det ser ok ut just nu."

Inte nog med att han skriver som en tonåring (okej han är invandrare som han själv säger så han är egentligen ursäktad) men jag får ju typ ingen hjälp! Väldigt lite sådan i alla fall. Snark och bajs.